- vara en kompis, men ändå skapa respekt och undvika favoriseringar
- ägna sig åt de stora frågorna, men ändå ha en öppen dörr för att lyssna på medarbetarnas problem
- vara en generalist, men ändå förstå diskussioner om verksamhetens detaljer
- vårda kundrelationer och delta i seminarier, men ändå vara närvarande på arbetsplatsen
... chefen ska också kunna segla, sjunga och spexa på konferenser och lukta gott.
Hur många har någonsim haft en perfekt chef, eller ens en bra chef? Inse att den perfekta chefen inte existerar. Chefer är vanliga människor med brister och goda sidor, precis som alla andra. Dom har bara fått en svårare uppgift, ofta med omöjliga krav på sig. Ibland blir de måltavla för medarbetarnas obearbetade föräldrakonflikter. Möt chefen med ett leende, skaffa ett liv och ta eget ansvar!
Sen finns det ju förstås en och annan skitstövel och psykopat...
Självklart är en chef en vanlig människa. MEN rätt ofta verkar man hitta chefer på gatan. Jag har inte jobbat så värst många år sen jag gick ut skolan, men dåliga chefer har man tyvärr sett alltför många exempel på trots detta.
SvaraRaderaIdag verkar det viktigaste vara ett väljoljat munläder när man ska bli chef SNARARE än ens kvalifikationer och förmåga att hantera personal.
Den perfekta chefen existerar, men just de egenskaperna är definitivt inte perfekta i något annat sammanhang än i just den där det blir perfekt.
SvaraRaderaDet jag tycker man kan begära av en chef, är att h*n ska vara chef, vad ska h*n annars vara chef för? Ändå är det ofta den egenskapen som saknas hos chefer, typiskt nog. Dvs förmågan att ta beslut så att inte det informella beslutsfattandet breder ut sig och grasserar som en farsot. Fega, frånvarande eller oengagerade chefer som inte vågar stå för något utan lutar sig mot medarbetarna så att informella illegitima ledarskap utbildas och pöbelmentalitet blir rådande är med andra ord något som borde bannlysas från arbetsplatser, för sådana arbetsplatser (som det dessutom vimlar av) är nämligen chefslösa. Ett lyssnande ledarskap står självfallet inte i motsatsställning till vad jag menar. Men att någon är chef innebär tydligt ledarskap och legitima beslutsvägar. Det skapar trygghet, rättvisa och ett öppet diskussionsklimat. Ungefär som en bra förälder, till skillnad från godtycklig tyranni och anarki.
SvaraRaderaOm en chef är en kraftfull beslutsfattare får man hoppas att h*n också är en klok beslutsfattare. Det finns rätt många kraftfulla virrpannor.
SvaraRaderaJo, självklart :) Beslutsfattande i sig är inte per automatik bra. Vad jag ville poängtera är chefens sociala funktion. Att medarbetare känner och vet hur beslutsprocesserna går till och vem som är ansvarig för vad, så att inte informella ledarskap tar över, på bekostnad av legitimiteten, för sådana informella ledarskap brukar fungera vuxenmobbande. Därför är också vuxenmobbing ("kränkande särbehandling") mycket utbredd i det svenska arbetslivet.
SvaraRaderaDet är riktigt, beslutsordningen ska vara tydlig. Informellt ledarskap är ofta av ondo. Det ledarskapet kan uppstå pga utseende eller komiska talanger. Och delegering ska innebära verklig delegering. Ett hemskt exempel på rundgång i beslutsfattandet är när en projektledare har en högre chef i projektgruppen. Det ska inte inräffa, men det händer. Det är frestande att säga hur det borde vara, men sån är tyvärr inte verkligheten.
SvaraRadera